Text skriven av Cilla.
Sälen 2023
Om 4 dagar står jag på ännu en startlinje och ska ge mig ann en utmaning, 90 kilometer öppet spår, Vasaloppet 2024. Denna gången är vi ett stort gäng som tillsammans antar en hel svensk klassiker för att samla in pengar till hjärnforskningen och inspirera ännu fler att ta vara på livet. Ett så fint och stort initiativ vår vän Julia som själv drabbades av en hjärnblödning när hon var 31 år gammal. Vi kallar vår klassiker för yoloklassikern.
Kroppen och hjärnan, så otroligt när man tänker på det vilket jag och Josefine gör väldigt ofta. Detckänns som att en person är uppbyggd i två olika lag som inte alltid kan samarbeta. Kroppen är i lag 1 och huvudet är i lag 2, tänk om lagen bara kunde vara i samma mood lite oftare. I josefines fall just nu är lagen verkligen inte överrens, dom drar verkligen HÅRT åt två olika håll. Hjärnan skriker JA medans kroppen skriker NEJ.
Älskade Josefine… Visste ni att Josefines dröm sen hon var liten var att göra en svensk klassiker och när jag nu tänker efter så har säkert Josefine från allra första början haft en plan om att hon ska få med mig på resan. Succesivt har hon planterat in detta i mitt huvud och när frågan kom, eller om den ens kom nu när jag tänker efter så kändes det inte alls konstigt.. En svensk klassiker, jaja jag är på! Jag visste nog knappt inte ens vad det innebar. Haha, tur är väl det!
Förra året gjorde vi det, vi fullföljde hennes stora dröm och plötsligt hade visst jag också den där svensk klassiker medaljen runt halsen. Galet ändå när man tänker tillbaka på året så känns det även för mig som en dröm, som jag inte visste att jag haft.
I Josefines fall tror jag att hennes kropp ALLTID är i mood för ett race, ett lopp eller en tävling. Hennes kropp har aldrig svikit, däremot har hon jobbat stenhårt sista tiden på tankar, känslor och hur hon ska träna för att få huvudet lika stark som kroppen.
Hon har tränat riktigt bra, det märks tydligt nu.
Nu är det raceweek och hennes hjärna är så förbaskat redo och inställd på lopp, uppladdning, fjärilar i magen och allt som hör till. Men kroppen är inte det. Hur mycket pannben, vilja och galenskap så blir det faktiskt farligt att ta sig ann en så stor utmaning som 90 kilometer på skidor.
I början på veckan tar vi beslutet tillsammans, jag kör för oss båda, precis som hon gjorde året då jag bröt tummen och jag fick agera hejjarklack. Vi är faktiskt 10 tjejer som kommer tänka extra på dig Josefine och allt du lärt oss på olika sätt längst vägen. Jag tror vi alla har inspirerats enormt av dig.
Vi ältar jag och Josefine att vi tar igen detta på ett annat lopp, inte minst vasaloppet 2025.
Josefine fokuserar på återhämtning och familjen och jag gör mig redo med Yolitagänget och drar på lördag upp till Sälen. Nu blir det resorb, mental träning, förbereda kroppen och packa som gäller.
Vi håller er uppdaterade….
Glöm inte följa oss på @nasetbootcamp instagram där missar ni inget!
Stor kram och tack igen för all fin kärlek från er!