Vi gillar att hålla våra träningspass varierade och utmanande, både för att det ska vara roligt och för att våra deltagare ska utvecklas. Nu har vi fyllt på vårt lager och öppnar upp för ännu fler möjligheter i våra pass. Här berättar vi lite om vad som är nytt och hur vi använder utrustningen, både i dagsläget och längre fram.
Miniband – en beprövad favorit
Minibanden har länge varit en del av våra pass, särskilt på stranden där vi ofta kör ben och bålövningar med fokus på aktivering och teknik. De funkar perfekt för både uppvärmning och som en del av själva styrkepasset. Vi har nu utökat vårt förråd med fler band i olika motstånd, vilket gör att vi kan anpassa ännu bättre efter varje deltagares nivå. Enkla att bära, enkla att använda och väldigt effektiva.
TRX-band – perfekt för helkroppspass utomhus
En annan favorit i vår utrustning är TRX-band. De är otroligt mångsidiga och passar extra bra för funktionell träning i grupp. Vi planerar att använda dem till stationsträning under våra cirkelpass, där deltagarna kan jobba med sin egen kroppsvikt och reglera svårighetsgraden genom att ändra vinkel och position. Det blir garanterat både utmanande och roligt.
Viktvästar – för dig som vill ha ett extra lyft
Vi har också fått in ett par viktvästar som vi successivt kommer börja använda i våra mer avancerade pass. De lämpar sig särskilt bra för intervallträning, backträning och styrkebaserade övningar som utfall, step-up och olika hoppmoment. För den som vill ha en extra pulshöjare kommer viktvästarna bli en ny favorit.
Redskap anpassade för vårt sätt att träna
Det är viktigt för oss att ha utrustning som håller hög kvalitet och klarar av både frekvent användning och tuffa väderförhållanden. Våra nya redskap kommer från Thunder Fitness, som har ett brett utbud av träningsprodukter som passar bra för funktionell utomhusträning, precis det vi behöver.
Vi ser fram emot att integrera allt detta ännu mer i våra pass och att fortsätta erbjuda träning som utmanar, stärker och ger energi.
Denna gången står vi ett helt gäng nervösa, pirriga och riktigt taggade tjejer längst fram i startgrupp 4. Vi alla har fått den sista peppen och de bästa råden av Josefine som åkt 2 gånger tidigare. Denna dagen till detta… Du ska köra HEEEEEELA dagen… Njut längst vägen osv osv. Såklart känns det annorlunda för mig som alltid brukar stå ensam med Josefine vid starten och nu är hon inte ens här. Alltid vid start och inför ett lopp kommer mina känslor all over the place. Jag har ganska lite känslor överlag men just vid dessa starter kommer det alltid tårar. Kanske extra många denna gången eftersom jag vet att Josefine inte får göra det som hon älskar allra mest. Men nu är det fokus och nedräkningen har börjat.
Bredvid mig står Julia & bakom henne står Anna Haag och alla andra tjejer i yolitagänget. Hur coolt att vi är så många som kör, tillsammans med Anna och Emil Haag som coacher och kameror som samtidigt spelar in ett program. Sverige springer…. Nu kör jag inte bara för mig själv utan också för att forskningen ska gå framåt och samla in riktigt mycket pengar till hjärnfonden. Coolt av Julia att 4 år efter hennes hjärnblödning styra upp detta för att hjälpa och inspirera andra.
Jag skrattar lite för mig själv när starten går och jämför med året innan när jag körde ”riktiga” Vasaloppet. Så mycket folk och jag gör ALLT för att inte tappa Josefine som då stod framför mig. Skidorna var nyvallade och jag var övertaggad, mitt självförtroende var på topp. Givetvis så kom min klumpiga sida fram och jag gör en rejäl vurpa och självförtroendet gick snabbt i botten.. I år står jag väldigt stadigt hinner jag tänka:)
Först ut kommer backen, för många den tuffaste delen och det som kanske många tycker är det minst njutbara, men alltså vem är jag?. Jag fullkomligt ÄLSKAR backarna, ju tuffare, desto bättre. Här har jag bra speed, långa andetag och känner mig stark. Inte bara i den första backen utan genomgående hela loppet.
Känslan att vara igång är magisk, jag teamar snabbt ihop mig med en gammal vän till mig, Mickan!
OM vi njuter?
Vi njuter så vi nästan spricker, det var så vackert, krispigt och efter backen kändes det som att man gled in i en sagovärld lagom till soluppgången. Vi håller ihop, peppar varandra och pratar om livet.
Efter några mil möter vi även upp Louise som också håller ”vårt” tempo och vi tre tillsammans har det riktigt härligt. Efter några mil försvinner spåren, solen steker på och all snö är nu sorbet. Uppförsbackarna är tuffare och backarna ner är extra knepiga utan spår och högar av sorbetsnö… men väldigt roligt.
I år gör det faktiskt ont lite överallt. Ljumskarna, handlederna, skoskav och nackspärr som inte helt har släppt, men jag vet ju att tar jag mig bara några mil till så kommer kroppen domna bort och loppets final kommer. De sista 35 kilometerna är de bästa. Nu är man lite avkopplad från kroppen och jag går in i något trans och fokus, det onda gör inte lika ont längre och jag ökar upp farten och inser på ett stopp att jag tappat mina kompisar. Fyller på med blåbärssoppa och sedan kör jag vidare.
När det är 2 kilometer kvar ringer jag Josefine och ser om hon vill åka med mig in i mål, men hon svarar inte.
Nu hör jag högtalarna, publiken och jag kör på.
När jag kommer på upploppet så ser jag Johanna Kajson och hör henne skrika ”KOM IGEN CILLA”, nu kommer ännu fler krafter fram. Jag hör också en röst till skrika. Nä med skämtar hon… Hon är inte riktigt klok. Amen Vaaaaa? Är det hon? Ja såklart det är…. NU kommer tårarna när jag inser att jag kommer få den där segerkramen av JOSEFINE! Hon är HÄR!
Jag kommer i mål och hon kommer springandes och jag släpper inte kramen på LÄÄÄÄNGE.
Nu gråter vi tillsammans. Hon vet hur jag känner och jag vet hur hon känner, det blir så när man delar så många timmar som vi gör tillsammans.
Så fint av henne, så starkt, så självklart. WOW WOW WOW
Vasaloppet 2022, Josefine kör själv & jag tar emot henne i mål med en bruten tumme och är så glad för henne men så ledsen att jag inte fick uppleva detta.
Vasaloppet 2023, Vi gör det tillsammans och livet är på Topp
Vasaloppet 2024, Jag kör själv & Josefine tar emot mig i mål, glad och stolt över mig, men ledsen att hon inte fick uppleva loppet.
Vasaloppet 2025…. Vi har lärt oss längst vägen att det svåraste med lopp och utmaningar är att hålla sig frisk och skadefri men målet är satt och vi hoppas kunna stå där i mål tillsammans och fira!
Vi väntar på resten av yologänget och vi alla är stolta, nöjda och tacksamma för allt vi fått uppleva och allt våra kroppar och knoppar klarat av.
WOOOOOOW vilken upplevelse på så många sätt.
För att följa Yoloklassikern så kika in på www.sverigespringer.se där kan ni följa oss, Julia och hela yolitagänget.
Om 4 dagar står jag på ännu en startlinje och ska ge mig ann en utmaning, 90 kilometer öppet spår, Vasaloppet 2024. Denna gången är vi ett stort gäng som tillsammans antar en hel svensk klassiker för att samla in pengar till hjärnforskningen och inspirera ännu fler att ta vara på livet. Ett så fint och stort initiativ vår vän Julia som själv drabbades av en hjärnblödning när hon var 31 år gammal. Vi kallar vår klassiker för yoloklassikern.
Kroppen och hjärnan, så otroligt när man tänker på det vilket jag och Josefine gör väldigt ofta. Detckänns som att en person är uppbyggd i två olika lag som inte alltid kan samarbeta. Kroppen är i lag 1 och huvudet är i lag 2, tänk om lagen bara kunde vara i samma mood lite oftare. I josefines fall just nu är lagen verkligen inte överrens, dom drar verkligen HÅRT åt två olika håll. Hjärnan skriker JA medans kroppen skriker NEJ.
Älskade Josefine… Visste ni att Josefines dröm sen hon var liten var att göra en svensk klassiker och när jag nu tänker efter så har säkert Josefine från allra första början haft en plan om att hon ska få med mig på resan. Succesivt har hon planterat in detta i mitt huvud och när frågan kom, eller om den ens kom nu när jag tänker efter så kändes det inte alls konstigt.. En svensk klassiker, jaja jag är på! Jag visste nog knappt inte ens vad det innebar. Haha, tur är väl det!
Förra året gjorde vi det, vi fullföljde hennes stora dröm och plötsligt hade visst jag också den där svensk klassiker medaljen runt halsen. Galet ändå när man tänker tillbaka på året så känns det även för mig som en dröm, som jag inte visste att jag haft.
I Josefines fall tror jag att hennes kropp ALLTID är i mood för ett race, ett lopp eller en tävling. Hennes kropp har aldrig svikit, däremot har hon jobbat stenhårt sista tiden på tankar, känslor och hur hon ska träna för att få huvudet lika stark som kroppen.
Hon har tränat riktigt bra, det märks tydligt nu.
Nu är det raceweek och hennes hjärna är så förbaskat redo och inställd på lopp, uppladdning, fjärilar i magen och allt som hör till. Men kroppen är inte det. Hur mycket pannben, vilja och galenskap så blir det faktiskt farligt att ta sig ann en så stor utmaning som 90 kilometer på skidor.
I början på veckan tar vi beslutet tillsammans, jag kör för oss båda, precis som hon gjorde året då jag bröt tummen och jag fick agera hejjarklack. Vi är faktiskt 10 tjejer som kommer tänka extra på dig Josefine och allt du lärt oss på olika sätt längst vägen. Jag tror vi alla har inspirerats enormt av dig.
Vi ältar jag och Josefine att vi tar igen detta på ett annat lopp, inte minst vasaloppet 2025.
Josefine fokuserar på återhämtning och familjen och jag gör mig redo med Yolitagänget och drar på lördag upp till Sälen. Nu blir det resorb, mental träning, förbereda kroppen och packa som gäller.
Vi håller er uppdaterade….
Glöm inte följa oss på @nasetbootcamp instagram där missar ni inget!
Stor kram och tack igen för all fin kärlek från er!
FREDAG 9/2 Det blir inte alltid som man tänkt sig…
Vilken tur att Cilla & Jona hjälpte mig att avbryta söndagens planer. Även om kroppens signaler var väldigt tydliga så har jag aldrig gjort så tidigare. Det är lätt att nonchalera och tänka att ”jag inbillar mig nog”. En lärdom; TA ALL SMÄRTA, som inte går över, PÅ ALLVAR! När Cilla sa vårt mantra (som vi lärt oss den hårda vägen) -Taggar du inte till i starten så startar du inte. Okej?Så insåg jag…Smärtorna tilltog och jag sökte vård på måndagen. Några timmar senare blev jag sövd och akut opererad. Man tog bort en graviditet & vänster äggledare. Jag hade ingen aning om att det skulle kunna vara det. Jag har spiral så jag tänkte inte ens tanken. Utomkvedshavandeskap…Vid närmare eftertanke så har jag ju haft symtom ett bra tag. Nu ligger jag med smärtor efter operationen och vill bara bli bra så fort som möjligt. Hatar att vara i den här situationen. Att inte kunna jobba på eller ta hand om barnen. Att Cilla istället tvingas jobba stenhårt. Jag är oerhört tacksam för allt hon gör för er. Hyllning till dig Cilla som bara löser det!Och till min man förstås som också löser allt Tacksam!Nu är det lite tungt men jag inser också hur mycket värre allt skulle kunna vara så jag ska inte klaga. Bryter ihop & kommer igen… LÄNGTAR tills jag är på banan igen! ”Så länge allting fungerar så är det lätt att bara sträva efter mer. Så fort någonting inte fungerar så vill vi inget hellre.”/JOSEFINE
EN TUMME UPP OCH EN TUMME NER
Canalis Trail winter edition 2024 och vi var givetvis på plats igår och supportade, hejade och sprang detta fantastiska lopp. Ett lopp som skiljer sig mycket från andra lopp vi sprungit, här släpper man all prestation & resultat och springer i en gemenskap. Man kan välja vilket tempo samt distans man vill springa och man kan enkelt byta grupp längst vägen om man skulle vilja. Det finns tre distanser och tre fartgrupper. 26km, 14km och 7km. Ungefär… naturen får bestämma om rundan behöver justeras lite:) 5.30 tempo, 6.00 tempo & 6.30 tempo.
Planen var att Josefine skulle springa 14km i 5.30 gruppen och jag, Cilla skulle springa 14 km i 6.00 minuters tempo.
Vi börjar som vanligt dagen med att skicka lite peppande sms till varandra. Josefine vaknar med ångest efter en jobbig natt och en märklig dröm så hennes första sms denna morgon var.
”Det kommer bli en härlig dag! Det kommer bli en härlig dag! Det kommer bli en härlig dag! Det kommer bli en härlig dag!”
Jag svarar med dagens citat ”Gör tid för det som glädjer dig” och alla som känner Jossan vet att om det är något som glädjer henne så är det löpning. haha.
Efter klydd med Josefines nystädade bil som inte startar får Cilla paniktömma hennes bil. Det går inte alltid så snabbt med tanke på att den numera är fullproppad med vagn, bandyklubbor, teckningar från skolan, vattenflaskor, riskkakor, träningskläder, skidor, badhandduk osv osv.
Men allt löser sig… nu börjar även jag ta efter Josefines mantra, det kommer bli en bra dag, det kommer bli en bra dag, det kommer bli en bra dag.
Det första Josefine säger när vi möts upp är, ”det känns inte som att jag ska springa idag”, ”jag kan inte se det framför mig alls”. Josefine kan se in i framtiden, det har jag fått bevittnat många gånger tidigare. Hennes magkänsla är inte att leka med. Den stämmer. Punkt slut!
Precis innan start börjar Josefine få ont i magen och känner sig mer och mer hängig, men hennes mantra är på repeat och hennes plan sitter så inpräntat i hennes huvud. När Josefine går in för ett lopp, då går hon verkligen in för det. Hon blir så jädrans fokuserad, kanske inte alltid tänker på vad som egentligen är bäst för stunden. Nu får jag kliva in och agera coach och mentor här.
Jag försöker ställa om hennes mantra till, ”känslan är inte där, kroppen vill inte, lyssna på dina signaler, var snäll mot dig själv!” Till sist kommer tårarna och Josefine inser själv att det inte kommer gå idag. Hon åker hem och bäddar ner sig.
Pang så gick mitt startskott och min grupp är igång. Vi startar vid fyren i Falsterbo och har hängt på klungan som kör hela sträckan på 26km. Stämningen i gruppen är mysig och alla snackar med alla. Kroppen känns riktigt bra och jag njuter lite extra av att ligga i ett 6.0 minuters tempo. Med tanke på att jag nästan alltid springer mina långa rundor med Josefine blir tempot alltid högt för min del. Så detta var riktigt skönt faktiskt.
Nya skor behövs till trail lopp helt klart. Vaporfly i all ära men till trail lopp är dom inte dom bästa:)
Att dessutom få vara coach och farthållare i gruppen ger absolut extra kraft och energi.
Upploppet som vanligt så härligt och denna gången stod familjen och tog emot mig. Den enda som fattades var Josefine som har tagit emot mig VARJE målsnöre jag passerat.
Nu summerar vi och reflekterar. Det är något vi ska bli bättre på 2024.
Återhämtning står på schemat för nästa helg vill vi vara på topp båda två.
Engelbrecksloppet 60km väntar på söndag…. Uppladdning startar NU!
Hej fredag 2 februari,
Vi har nu tagit beslutet att vi ska börja dela våra tankar, känslor och stora delar av livet här också.
Så får alla som är intresserade chansen att följa våra resor och ställa eventuella frågor. Kul tänker vi, vi får se vad ni tycker. 🙂
Vår status just nu:
Vår närmaste utmaning är på söndag, då springer vi Canalis Trail. Ett trail-lopp runt Näset som Jona på Studio Canalis anordnar.
Man kan välja mellan tre olika distanser (7,14,26 km) och tre olika tempon (6:30, 6:00, 5:30 min/km).
Vi springer som farthållare i vars en grupp som ska springa 14 km. Vi försöker hela tiden hålla ihop grupperna och skapa en riktigt go känsla hos alla. Vi drar varandra, fyller på med energi & dryck längs vägen och i mål är alla vinnare. Vi sprang loppet i somras också och det var jättehärligt. Hör av dig om du blir sugen på att hänga på! 😉
Vi har hållt i löpningen hela vintern om än betydligt mindre än under vår, sommar och höst.
Josefine har haft känningar i knäna men får bra hjälp av Skanörs Naprapatiska, Anton & Jonathan. De kommer tejpa knäna och det vet vi stöttar och hjälper. Alltid värt att ta hjälp när man har ont! Tips! 🙂
Cilla är just nu skadefri. Vi är båda rädda att trampa snett eller få ont någonstans eftersom vi häromdagen anmälde oss till ENGELBREKTSLOPPET! Det är också en del av en svensk klassiker och eftersom vi tagit beslutet att göra en klassiker i år igen så blir detta bra träning och uppvärmning inför Vasaloppet.
Vi ska köra den långa varianten på 6 mil. Vi kände att ska vi köra bil ”så längt” kan vi lika bra skida 6 mil. Skräckblandad förtjusning. Vi har en förmåga att glömma allt som är jobbigt och gör ont och endast minnas allt det härliga. Ska bli väldigt spännande att se hur skidkänslan är just nu. Men syftet är träning & uppvärmning för att kunna njuta ännu mer av stundande Vasaloppet.
Vi återkommer och berättar om våra upplevelser.
En dag och en helg i taget, på söndag ska vi peppa och njuta av våra vackra omgivningar tillsammans med alla andra som ska springa runt Näset.
Trevlig helg och planera in något som får DIG att må riktigt bra!
Kram från oss, Josefine & Cilla
Våra tankar när vi går in i ett nytt år. 2023 innebar många lopp, medaljer, utmaningar, påfrestningar och minnen för livet. Kan vi toppa året 2023?
Detta är ett exempelinlägg som ursprungligen publicerades som en del av Blogguniversitetet. Anmäl dig till något av våra tio program och börja blogga på rätt sätt.
Du ska publicera ett inlägg i dag. Oroa dig inte över hur din blogg ser ut. Oroa dig inte om du inte har gett den något namn än, eller om det känns oöverstigligt. Klicka bara på knappen ”Nytt inlägg” och berätta varför du är här.
Varför ska du göra det här?
För att det ger nya läsare lite sammanhang. Vem är du? Varför ska de läsa din blogg?
För att det hjälper dig att fokusera dina idéer om din blogg och vad du vill göra med den.
Inlägget kan vara kort eller långt, en personlig presentation av ditt liv eller en beskrivning av syftet med bloggen, något att sträva mot i framtiden eller en enkel beskrivning av vad du tänker publicera.
Här är några frågor som hjälper dig att komma igång:
Varför bloggar du offentligt i stället för att skriva en personlig dagbok?
Vilka ämnen tror du att du kommer att skriva om?
Vem skulle du vilja få kontakt med via din blogg?
Om du lyckas blogga under hela nästa år, vad hoppas du kunna uppnå?
Du låser inte fast dig vid något av detta. En bra sak med bloggar är hur de hela tiden utvecklas i takt med att vi lär oss nya saker, växer och interagerar med varandra – men det är bra att veta var och varför du började. Genom att formulera dina mål kan du också få bra förslag till några inlägg.
Vet du inte hur du ska börja? Skriv bara det första som dyker upp i huvudet. Anne Lamott, författare till en bok om skrivande som vi älskar, säger att du måste tillåta dig själv att skriva ett ”uselt första utkast”. Hon har en bra poäng – det viktigaste är att börja skriva och oroa sig för redigering senare.
När du är redo att publicera ska du ge ditt inlägg tre till fem taggar som beskriver bloggens inriktning – skrivande, fotografi, fiktion, föräldraskap, mat, bilar, filmer, sport, vad du vill. De här taggarna hjälper andra som intresserar sig för dina ämnen att hitta i läsaren. Se till att en av taggarna är ”zerotohero”, så att andra nya bloggare kan hitta dig också.
Detta är ett exempelinlägg som ursprungligen publicerades som en del av Blogguniversitetet. Anmäl dig till något av våra tio program och börja blogga på rätt sätt.
Du ska publicera ett inlägg i dag. Oroa dig inte över hur din blogg ser ut. Oroa dig inte om du inte har gett den något namn än, eller om det känns oöverstigligt. Klicka bara på knappen ”Nytt inlägg” och berätta varför du är här.
Varför ska du göra det här?
För att det ger nya läsare lite sammanhang. Vem är du? Varför ska de läsa din blogg?
För att det hjälper dig att fokusera dina idéer om din blogg och vad du vill göra med den.
Inlägget kan vara kort eller långt, en personlig presentation av ditt liv eller en beskrivning av syftet med bloggen, något att sträva mot i framtiden eller en enkel beskrivning av vad du tänker publicera.
Här är några frågor som hjälper dig att komma igång:
Varför bloggar du offentligt i stället för att skriva en personlig dagbok?
Vilka ämnen tror du att du kommer att skriva om?
Vem skulle du vilja få kontakt med via din blogg?
Om du lyckas blogga under hela nästa år, vad hoppas du kunna uppnå?
Du låser inte fast dig vid något av detta. En bra sak med bloggar är hur de hela tiden utvecklas i takt med att vi lär oss nya saker, växer och interagerar med varandra – men det är bra att veta var och varför du började. Genom att formulera dina mål kan du också få bra förslag till några inlägg.
Vet du inte hur du ska börja? Skriv bara det första som dyker upp i huvudet. Anne Lamott, författare till en bok om skrivande som vi älskar, säger att du måste tillåta dig själv att skriva ett ”uselt första utkast”. Hon har en bra poäng – det viktigaste är att börja skriva och oroa sig för redigering senare.
När du är redo att publicera ska du ge ditt inlägg tre till fem taggar som beskriver bloggens inriktning – skrivande, fotografi, fiktion, föräldraskap, mat, bilar, filmer, sport, vad du vill. De här taggarna hjälper andra som intresserar sig för dina ämnen att hitta i läsaren. Se till att en av taggarna är ”zerotohero”, så att andra nya bloggare kan hitta dig också.
Detta är ett exempelinlägg som ursprungligen publicerades som en del av Blogguniversitetet. Anmäl dig till något av våra tio program och börja blogga på rätt sätt.
Du ska publicera ett inlägg i dag. Oroa dig inte över hur din blogg ser ut. Oroa dig inte om du inte har gett den något namn än, eller om det känns oöverstigligt. Klicka bara på knappen ”Nytt inlägg” och berätta varför du är här.
Varför ska du göra det här?
För att det ger nya läsare lite sammanhang. Vem är du? Varför ska de läsa din blogg?
För att det hjälper dig att fokusera dina idéer om din blogg och vad du vill göra med den.
Inlägget kan vara kort eller långt, en personlig presentation av ditt liv eller en beskrivning av syftet med bloggen, något att sträva mot i framtiden eller en enkel beskrivning av vad du tänker publicera.
Här är några frågor som hjälper dig att komma igång:
Varför bloggar du offentligt i stället för att skriva en personlig dagbok?
Vilka ämnen tror du att du kommer att skriva om?
Vem skulle du vilja få kontakt med via din blogg?
Om du lyckas blogga under hela nästa år, vad hoppas du kunna uppnå?
Du låser inte fast dig vid något av detta. En bra sak med bloggar är hur de hela tiden utvecklas i takt med att vi lär oss nya saker, växer och interagerar med varandra – men det är bra att veta var och varför du började. Genom att formulera dina mål kan du också få bra förslag till några inlägg.
Vet du inte hur du ska börja? Skriv bara det första som dyker upp i huvudet. Anne Lamott, författare till en bok om skrivande som vi älskar, säger att du måste tillåta dig själv att skriva ett ”uselt första utkast”. Hon har en bra poäng – det viktigaste är att börja skriva och oroa sig för redigering senare.
När du är redo att publicera ska du ge ditt inlägg tre till fem taggar som beskriver bloggens inriktning – skrivande, fotografi, fiktion, föräldraskap, mat, bilar, filmer, sport, vad du vill. De här taggarna hjälper andra som intresserar sig för dina ämnen att hitta i läsaren. Se till att en av taggarna är ”zerotohero”, så att andra nya bloggare kan hitta dig också.
